Spännande och intressant!
Och jag tror banne mig att de forna arvfienderna Lyckeby GoIF och Karlskrona AIF kan lyckas med sammanslagningen.
Att kalla det för en bomb, när förslaget först presenterades, är nästan en underdrift. Kaif och Lyckeby har liksom inte alls gått ihop tidigare. Alla försök till samarbeten har skurit sig nästan omgående.
Nu verkar klimatet vara ett helt annat. Företrädare för de båda föreningarna nästan kramades med varandra och artighetsfraserna haglade.
Det var en imponerande förställning föreningarna bjöd på under presskonferensen. Förslagen var grundligt genomarbetade – och förankrade långt ner i medlemslistorna, verkade det som.
På plats fanns personer, helgröna långt in i själen – likaväl som rödblå anhängare sedan ”urminnes tider”.
Alla, i alla fall alla som uttalade sig, var oerhört positiva till sammanslagningen.
Det kommer säkert att höras protester från en och annan gammal supporter, men eftersom den stora majoriteten verkar vara helt överens om att det nu är dags för en sammanslagning, tror jag inte dessa protester kommer att bli så högljudda.
Varför skulle då en sammanslagning av Kaif och Lyckeby lyckas, när så många andra förslag till samgående misslyckats?
Ta bara försöket att slå samman Göteborgsklubbarna Gais, Häcken och Örgryte. Det rasade som ett korthus när supportrarna fick säga sitt.
Eller ta exemplet när Högadal och Asarum ville slå samman klubbarna. På styrelsenivå var enigheten total, men när det kom till gräsrötternas kännedom föll förslaget med dunder och brak.
Förslaget att slå samman handbollsklubbarna Hästö och IFK Karlskrona sprack lika kapitalt, när medlemmarna sagt sitt. Listan med misslyckade förslag till sammanslagning kan göras lång, men inte heller där sammanslagningar blivit genomförda, har i slutänden resultatet blivit lyckat.
Jag har väl själv varit ganska övertygad om att en sammanslagning av Kaif och Lyckeby inte varit möjlig.
Första gången jag hörde talas om planerna var strax efter serieslutet i höstas. Jag träffade Ulf ”Stockis” Andersson ute på stan och det var han som framförde idén. ”Det är den enda möjliga vägen om fotbollen ska nå framgång i Karlskrona”, sa ”Stockis”.
Jag trodde faktiskt att ”Stockis” idé bara var en isolerad fundering från en enskild, lite sliten föreningsmännniska, men nu har det visat sig att samma tankar funnits i huvudet på många medlemmar i de båda föreningarna.
Och just därför, att projektet är förankrat långt ner i medlemsleden och att planerna redan är ordentligt genomarbetade, tror jag på den.
”Huvudaktörerna” med Johan Fries och Bosse Lindström i spetsen har verkligen gjort ett jättejobb i förberedelsearbetet. Inför medlemmar, spelare, ledare, sponsorer, företrädare för kommun och media presenterades ett utmärkt koncept – på alla nivåer.
Här fanns tidsplaner, tydliga mål, ekonomisk realism om vad som verkligen krävs, samt konkreta förslag om hur ”integrationen” ska genomföras.
Det jag gillade var framför allt att det blir en satsning både på bredd och elit. Ekonomin ska styras med järnhand, bland annat ska en kontroller se till att de ekonomiska kalkylerna håller. Organisationen för fotbolls- och ungdomsverksamheterna finns redan på pränt. Utbildning och utveckling ska prioriteras.
Dessutom ska ett ”Karlskrona Support” bildas för att kunna värva någon spetsspelare att ”krydda” laget med då och då, på vägen mot målet; Superettan.
Lycka till kan jag bara säga. Jag vet hur mycket som krävs och det är fortfarande en lång väg att vandra.
Men – om tålamod och uthållighet finns, så kanske drömmen kan bli verklighet.
Jag gillar i alla fall den här satsningen. Det är på tiden att det händer något med fotbollen i östra länsdelen också.