Åtvidabergs FF tar allsvenskan med storm.
En målmaskin med full pott hittills.
– Vi är så här starka, säger anfallaren Magnus Eriksson till TT.
Förvånad?
Inte han.
Annars är det rätt många som är just det. Förvånade. Hur kan en nykomling skyffla in tolv mål på tre matcher, leda allsvenskan med full pott och dessutom spela en fotboll som diverse storklubbar hivar upp miljoner i hopp om att få till?
– Först och främst är vi ett bra lag. Men det är klart... hade man stått innan säsongen och målat upp den här bilden så hade man varit lyrisk. Så är det ju. Men vi är ett bra lag och har fått allt att stämma i början.
– Det är ingen tillfällighet.
Det är så enkelt, alltså?
– Vi spelar en fantastisk fotboll och på hemmaplan är vi svårslagna. Det sade jag innan säsongen och så kommer det att bli för alla lag, säger Eriksson.
ÅFF studsade tillbaka direkt efter nedflyttningen 2010. Eriksson hämtades från Väsby – dit han förpassats från AIK – och gjorde succé direkt förra året. De som följde Åtvidaberg 2011 kunde ana konturerna av ett betydligt starkare lag i den allsvenska återkomsten.
– Lite så är det ju. Ska man bli framgångsrik måste man jobba efter en modell som följs. Och vi följer vår, säger han.
Och modellen är?
– Att vi ska rulla boll, inte sparka. Vi försöker hitta vinklar i ytterzonerna och hitta kombinationer. Så speciellt svårt är det inte.
Och det underlättar också att spelarna trivs med varandra. Stockholmaren Eriksson hyllar gemenskapen i den lilla östgötska bruksorten.
– Trivs man inte vid sidan av planen kommer man aldrig att trivs på den heller. Jag kom in fantastiskt bra i laget. Vi har en stark kärna som trivs tillsammans. Jag kan inte nämna någon träning där vi inte har hittat på något efteråt.
– Vi fikar, småpratar, tittar på film och gör andra saker tillsammans. Det finns inget att klaga på.
Debatten om konstgräs kontra vanligt gräs fick nytt bränsle av Åtvidabergs chockstart. Samtliga tre matcher har vunnits på artificiellt underlag.
Nu väntar Mjällby på Strandvallen på söndag. Rätt långt från Kopparvallens jämna, fina yta.
– Det är klart att det skiljer sig en del. Framförallt nu i april när planerna inte är som bäst. Då kan det hoppa och studsa lite. Då gäller det att spela med lite lägre risk. Men det är inte så att vi är helt ovana vid gräs även om resultaten förra året inte var skimrande, snarare åt det negativa hållet totalt sett.
Risk för högmod efter den fina starten?
– Nej, det ska det inte vara. Vi vet att vi är ett bra lag men vi vet också att vi kommer att åka på en plump förr eller senare. Det handlar mera om hur snabbt vi reser oss efter den. Någon hybris finns inte. Det ska mycket till för att vi ska sväva i väg i lilla Åtvidaberg, säger Magnus Eriksson. (TT)