Operationen tog sex timmar.
I dag är det exakt en månad sedan Hans Larsson akutopererades för en hjärntumör.
Han vann den matchen – och han tänker vinna eventuellt kommande fajter mot sjukdomen också.
– Jag ska bli bra. Det har jag bestämt mig för.
Den 26 maj spelade Sölvesborgs GIF borta mot Högaborg. Dagen efter – på söndagen – fick lagets tränare Hans Larsson kraftig huvudvärk.
– Jag har aldrig haft migrän, men jag trodde det var det jag fått, säger han.
Då gjorde Hans Larsson självklart inga kopplingar till den molande, ständigt återkommande huvudvärk han haft sedan förra hösten.
Måndagen gick med allt kraftigare huvudvärk.
– Det bara eskalerade.
Så kom tisdagen. Trots huvudvärken jobbade Larsson som vanligt, han var i Åhus med ett lass jordgubbar när synen började försvinna och det blev svårare och svårare att se vägen. Då förstod 50-åringen att något allvarligt höll på att hända. Han tog sig med nöd och näppe till lasarettet i Kristianstad och kröp bokstavligen in på akuten.
– De undersökte mig direkt. Jag hade tur och fick bra doktorer som var ärliga, för jag sa att jag ville veta vad det handlade om.
Vad det handlade om var en hjärntumör, stor som en pingisboll, som satt sig på synnerven. Ett chockartat besked givetvis.
– Det är sånt man tror drabbar andra, aldrig en själv. Men man vet ingenting …
Hans Larsson ler snett när han säger det. Nu tar han inget för givet längre.
– Jag har förändrats. Det känns som om jag fått en andra chans och jag är oerhört tacksam för det.
Operation bokades först till torsdagen men sköts fram till lördagen och givetvis hann tankarna flyga genom huvudet. Inte minst på sambon och de fyra månaderna gamla tvillingarna, men också de övriga barnen och familjen.
– Man är inte särskilt kaxig i en sån situation.
Det tog sex timmar för operationslaget i Lund att avlägsna den pingisbollsstora – men som det skulle visa sig – godartade tumören. Efter att ha gått in genom näsan ”sprängdes” tumören och sögs ut samma håll.
När Blekingesport träffar Hans Larsson i samband med invigningen av hans senaste projekt – en fotbollsgolfbana i Ysane – går det inte att se några sviter av operationen. Larsson är som vanligt: finurligt lågmäld, sommarbrun och med förnyad livsaptit. När vännerna som bjudits in till invigningen en efter en dyker upp hälsar han med varm hand och många kramar.
– Jag mår i stort sett bra, det blir bättre och bättre. Synen är tillbaka, men jag har fortfarande lite huvudvärk.
Kommer du bli fullt återställd?
– Jag vet inte ännu, jag har inte fått alla provsvaren. Men jag är en fajter och ska bli bra. Det har jag bestämt mig för.
Efter tre dagar på canceravdelningen i Lund fick Hans Larsson gå upp ur sängen och börja träna så smått. Totalt var han inlagd en vecka efter operationen, en vecka som på många sätt förändrade honom.
– När man såg alla barn som var inlagda där blir man otroligt ödmjuk. Jag är tacksam att det inte blev värre än vad det var för min del.
Omgivningens stöd – både i och utanför fotbollsfamiljen – har självklart hjälpt. Många, många, många har hört av sig när det blev känt vad som inträffat.
– Jag har fått ett fantastiskt stöd. Det är något jag aldrig kommer att glömma.
Och kanske blir det en återkomst till fotbollen också – tränaruppdraget i SGIF som abrupt fick lämnas – återupptas möjligen redan till hösten.
– Min tanke är att jag vill vara med då igen. På ett eller annat sätt …