Inte många Blekingebor får chansen att delta i sommarens OS i London. En av de lyckliga få är fotbollsdomaren Hege Steinlund, bosatt i Holmsjö.
– Det var härligt när jag fick beskedet. Jag visste att jag var aktuell, säger Steinlund.
Och nog var hon aktuell alltid. Senast det begav sig i OS i Peking fick hon äran att vara assisterande domare på finalen mellan USA och Brasilien. Arenan "Fågelboet", där finalen spelades, kunde med sina 91 000 sittplatser ha gjort vem som helst skakig.
– Faktum är att jag var mer avslappnad då än när jag dömer Tippeligan för herrar i Norge. Trots så många på läktaren och jag vet inte hur många miljoner TV–tittare så kändes det ändå som där borta och inte här hemma. Jag tänkte inte på att alla såg mig.
Förutom OS i Peking har Steinlund dömt två dam–VM–turneringar och ett EM. Till vardags pendlar hon till Norge och dömer som enda kvinna i Tippeligan. Hon dömer också svenska Superettan och har dömt Toppserien, Norges motsvarighet till damallsvenskan, sedan 1993. Sedan 1996 har hon varit internationell domare. Men trots all rutin har det hittills inte blivit några uppdrag i damallsvenskan.
– Nej där har jag fått besked av förbundet att jag inte får döma.
Att vara ensam kvinnlig domare för herrarna i Tippeligan kan tänkas vara en udda situation, men Steinlund berömmer både spelare och ledare för deras attityd.
– Dom har varit jätteduktiga. Jag möter ju många svenskar där som Nannskog, Dorsin och Janne Jönsson. Men samtidigt gäller det att hålla sig på samma nivå som herrarna. Jag kan ju inte säga: "Hej killar spring inte så snabbt för idag är det en tjej på linjen" Det går ju inte. Snabbhet är jätteviktigt som assisterande.
Även om Steinlund främst är assisterande domare har hon även dömt som huvuddomare. Hon beskriver sig själv på planen som lugn, men samtidigt taggad.
– Jag är taggad men aldrig nervös. Blir du nervös så är du inte avslappnad nog.
Som linjedomare jobbar hon i en tuff arbetssituation med en ständig närhet till åskådarna på läktaren.
– Jag blir inte påverkad av dem. Men man hör ju en del. Ibland är det väl någon som är extra kreativ med att skrika saker när det går en tjej på linjen.
Nuförtiden diskuteras det ofta om möjliga tekniska hjälpmedel för domarkåren. Headset och knappar på flaggorna finns redan och Steinlund är positiv till nya möjligheter.
– Allt som kan göra vår vardag enklare är välkommet. Bara en sådan sak som att klippa gräset i linjer är kanon. Ibland ska någon vara duktig och klippa i cirklar. Men det är kasst.
När hon inte reser land och rike runt för att döma slappnar hon av hemma med familjen, där sambon Martin Hansson också är en känd fotbollsdomare. Och att vara två elitdomare i samma hushåll har sina fördelar.
– När vi tränar kan vi pusha varandra. Sen tittar vi på klipp och situationer, utvärderar och analyserar ihop.
Brukar ni kommentera domarinsatsen när ni ser fotboll på TV? Och vem av er brukar ha rätt?
– Vi brukar tycka ganska så lika. Men Martin får ge sig.
Men nu väntar ett OS. Färden till London gick redan den 19:e juli och förberedelserna har varit långa.
– Jag har dömt matcher i Tippeligan och Superettan. Och så när vi hade EM–uppehåll dömde jag och Martin tillsammans i två lokala matcher. En av dem var Trion vet jag.
Hur funkade det då?
– Det funkade bra. Martin sa att det var trevligt att äntligen få vara boss.
Den nionde augusti spelas finalen i damturneringen i OS. Bli inte förvånade om det står en norsk–blekingsk assisterande domare nere på Wembleys gräsmatta.