Så kom då trendbrottet!
Om nu någon tvivlat på att KHK skulle räcka till i allsvenskan, så bevisade laget motsatsen i går.
Malmö hade två inledande segrar i ryggen – KHK kom till matchen efter två förluster.
Men det märktes direkt vilket lag som var mest taggat och som hetast ville vinna.
KHK:s första period var helt magnifik och resten av matchen, när spelet inte fungerade lika bra, jobbade spelarna frenetiskt och offrade sig helhjärtat.
Jag såg premiärmatchen mot Leksand. Då agerade KHK mycket tamt och såg ut som en nykomling som inte hängde med i det allsvenska tempot.
Mot Örebro kom uppryckningen – och nu fick KHK den utdelning laget förtjänade.
KHK fick en tuff lottning med tre förväntade topplag i de tre första matcherna.
Tre poäng efter dessa matcher är fullt godkänt – och även om skillnaderna är små, så väntar i alla fall lite enklare motstånd framöver.
Jag tror det var ytterst viktiga poäng, mentalt sett för spelarna. En ny förlust och noll poäng efter tre matcher, kunde ha satt sig lite i huvudet och funderingarna börjat komma. ”Räcker vi kanske inte till i allsvenskan?”
Nu vet spelarna.
Med rätt inställning och med 60 minuters hårt jobb, då kan KHK störa samtliga lag i den här serien.
KHK har kvaliteter som räcker.
Skönt också att veta att KHK inte står och faller med Timo Leinonen. Oskar Östlunds storspel mellan stolparna mot Malmö var säkert ett skönt besked för KHK-ledningen.
Leinonen är givetvis förstavalet även i fortsättningen, men på sikt kan Östlund bli en fin arvtagare till det finska målvaktslejonet.
Tränare Kempe hade flyttat om lite i laget jämfört med senast.
Och ännu mer fick han möblera om när först Emil Larsson fick utgå med en lårskada och sedan också Jonny Ågren fick lämna in efter att ha täckt ett skott som tog olyckligt.
Men det störde inte KHK nämnvärt.
Lagmaskinen ersattes bara med nya kuggar – utan att det märktes någon större skillnad.
Jag tycker att KHK:s backspel generellt har lyft sig flera klasser. Både Logan Stephenson och Patrik Magnusson använder kroppen och övriga spelade ett enkelt, rakt spel.
Framför allt i slutperioden krånglade man aldrig till det. Ut med pucken ur zon på enklast och snabbast sätt bara.
Forwards jobbade också bra. Främst var det de förväntade ”grovjobbarna” som lyste mot Malmö.
Jimmie Svensson, Patrik Ruiz och Kristoffer Söder jobbade utmärkt defensivt – och hann också skapa offensivt. Bästa formationen i går.
Men som sagt, ingen föll ur ramen.
Nu väntar jag bara på att Jesper Jensen, Tomi Pöllönen och Henrik Höglund ska hitta tillbaka till den riktiga toppformen också.
Då kan det bli ännu roligare framöver!