Han ratar koner.
Han går mycket på känsla och gehör.
Han jobbar mycket med ironi och sarkasm i sitt ledarskap.
Och så har han extremt svårt för krampande spelare.
Stefan Linder, tränaren som ska leda nya FK Karlskrona in i framtiden, är en fotbollstränare modell annorlunda.
Det är på frågan hur han är som tränare som Stefan Linder går igång ordentligt. Det Linder berättar skulle kunna tolkas som att han är en flummig och dåligt förberedd tränare där han står framför sina spelare och ska ge instruktioner inför kvällens pass, men han håller inte med.
- Jag tror nog att spelarna upplever att jag har koll.
Värst är det för hans båda assisterande tränare, Jens Wedeborg och Magnus Karlsson. Det som en gång var bestämt innan en träning kan en bit in i passet bli till något helt annat.
- Jag har berättat för dem att de inte kommer att få allt på papper.
Anledningen är att Linder inte vill ta bort känsla av att kunna gå på gehör.
- Som tränare kan du inte förutse allt. Därför vill jag inte ha allt på papper. En del har jag på papper, men resten har jag här uppe, säger Linder leende och pekar på pannan.
Det är också därför som Linder säger till sina assistenter att de inte ska använda koner.
- Det spelar väl ingen roll om bollen är en halvmeter utanför på övningen. Det viktiga är att vi får flyt i passet.
Linder går sin egen väg och han gör det i mycket av det han gör. Erfarenhet är en av anledningarna, nyfikenheten en annan. Rädslan av att hamna i ett fack en tredje orsak till vägvalen i tränarkarriären.
- Jag är inte rädd för att testa och känner jag att det blir fel bryter jag. Jag tycker också det är jätteviktigt att man som tränare hittar på egna övningar. För mig är det viktigt att inte bara planka rakt av.
Och blir det någon gång fel är ironin och sarkasmen ett sätt att förklara varför det blev som det blev.
- Jag är ironisk mot mig själv inför gruppen. Du måste kunna ironisera om dig själv för att det ska fungera.
Du är aldrig rädd för att ironi och sarkasm ska kunna skada gruppen?
- De bitarna är en del av mitt ledarskap. Det är alltid en balansgång och jag tror spelarna snabbt lär sig var de har mig.
Linder har en gedigen tränarbakgrund bakom sig och han har gjort hela resan. Allt från fotbollsskola till Djurgårdens allsvenska damer, till Djurgårdens Tipselitlag, till danska Århus där en viss Tobias Grahn spelade (”han var så bra att han ensam vann matcher åt oss”) och till Enskede i division 2, där han för övrigt extraknäckte som division 7-tränare.
Lite smått unikt med en tränare med landets absolut högsta tränarutbildning som drillade ett gäng glada amatörer.
- Det där var faktiskt ett av mina roligaste uppdrag. Jag träffade några grabbar som ville ha bort sin tränare. De tyckte att de köade bort träningarna. Jag frågade Enskede om det var okej och en höst och en vår tränade vi sena måndagskvällar. Det var ett skönt gäng. Träningsvilligt och ambitiöst, men de visste knappt vad som var fram och bak på bollen.
Efter ett 15-årigt äktenskap gick Stefan och hans hustru skilda vägar. Två år senare, den där sommaren han slet parallellt med Enskede och laget som inte visste vad som var fram och bak på bollen, träffade han en ny kärlek, Meta från Karlskrona.
Stefan satt där med sin lägenhet i Stockholm, hans nuvarande sambo hade sitt liv i Karlskrona. En av dem var tvungen att göra en stor förändring i sitt liv. Stefans båda föräldrar hade gått bort och det enda som släktvägen band honom kvar var hans syster.
- Det fanns egentligen ingenting, förutom min syster, som höll mig kvar så jag bestämde mig för att sälja lägenheten och flytta.
Linder fann sig snabbt till rätta.
- Karlskrona är ett Stockholm i miniatyr. Det enda jag saknar är restauranglivet. Det finns för få restauranger i Karlskrona.
Du som kommer utifrån, märker du någon skillnad i sättet att vara på om du jämför människorna i Karlskrona och Stockholm?
- Den där det-gaur-inte-mentaliteten har Meta och jag diskuterat mycket, men jag måste säga att jag blivit väl bemött. Alla har varit öppna och jag har fått bra kontakt. Just den biten var jag lite orolig för.
Väl i Karlskrona insåg Linder snabbt att tränarjobbet i Lyckeby GoIF inte var så välbetalt att det gick att leva på.
Som 50-plussare kastade han sig ut i arbetslivet. Inte de bästa av förutsättningar…
- Jag fixade jobbet själv.
Nu står Stefan Linder där inför en ny utmaning. Han har ansvaret för att det ska bli något bra av den omdebatterade sammanslagningen mellan Karlskrona AIF och Lyckeby GoIF.
Fåfäng som han är, det erkänner Linder utan omsvep, vill han sätta sin prägel på det nya.
- Jag har inte längre någon ambition att bli proffstränare, men jag vill alltid göra ett jobb där det ska synas att det är jag som har varit där. Mina lag ska ha stort bollinnehav och spelarna ska vara passningsskickliga.
Linder vill också ha vältränade spelare.
?Jag tycker extremt illa om spelare som får kramp. Då är de inte tränade.
Kramp kan väl också vara ett bevis på att en spelare tagit ut sig?
- Då säger jag så här: Har du någonsin sett en 1 500-meterslöpare trilla ihop i kramp på upploppet?
Linder inser att FK Karlskrona står inför en rad utmaningar. Så sent som för någon vecka sedan samlades hjärntrusten runt laget i en scoutstuga i Mörbylånga för att sätta agendan. Linder pratade rotationssystem, truppstorlek, 11-mannamöten där ledarna runt föreningens 11-mannalag ska samlas en gång i månaden för att bara prata system och nörderi.
- Spelare och ledare i föreningen borgar för att det här kommer att bli bra. Tidigare var det två som slogs om att bli bäst i stan. Nu krävs det ett annat tänk och jag tror på det.