Han övergav först den militära karriären. Nu har han också vänt skolans värld ryggen.
47 år gammal blir Anders Torstensson heltidsanställd tränare för ett allsvenskt fotbollslag.
– När man en gång sitter där i gungstolen vill jag inte ångra att jag missade chansen när den dök upp.
När Mjällby AIF i måndags på allvar startade uppladdningen inför säsongen 2013 var det med en ny man vid rodret. Anders Torstensson har under tre säsonger varit assisterande tränare till Peter Swärdh. Nu blir han själv den som ska ha det yttersta ansvaret.
Den unge Anders Torstensson var tydligen rätt tidigt inställd på att militären och fotbollen skulle spela stora roller i hans liv.
För ett tag sedan kom hans mor med två stora teckningar som Anders gjort i sjuårsåldern. Hon hade hittat dem när hon städade källaren. På den ena teckningen handlade det om krig och pangpang, på den andra spelades det fotboll.
– Fast egentligen var jag som många andra ungdomar. Jag hade ingen aning om vad jag ville syssla med.
När gymnasiet var avklarat i Sölvesborg väntade militärtjänstgöringen, eller lumpen som man sa på den tiden. För Anders del blev det på numera nedlagda pansarregementet P 6 i Kristianstad.
– Där bestämde jag mig för att söka till officersutbildningen och där hamnade jag, berättar Anders.
Fotbollen var redan då en stor del av Anders Torstenssons liv. Han var gulsvart från första början och 1985 hade han kommit så långt att han tillhörde Mjällby AIF:s allsvenska trupp under klubbens tredje sejour i den högsta serien.
– Jag spelade aldrig någon match och jag satt inte ens på bänken i någon match. Så här i efterhand känner jag i alla fall en viss stolthet över att bara varit med i truppen.
Resan därifrån och fram till nu har varit lång och långtifrån spikrak.
Den militära banan varade från 1986 till 1996. Fotbollskarriären kom i andra hand och det blev spel i Hörviken istället för fortsatt elitsatsning i Mjällby.
När P 6 i Kristianstad las ner förflyttades Torstensson till P 7 på Revingehed. Han tog familjen med sig och flyttade till Södra Sandby utanför Lund.
– Vi var bara skåningar i ett halvår. Eftersom vi hade all släkt i Sölvesborg pendlade hela familjen dit. Då var det bättre att bara jag pendlade från Sölvesborg till Revingehed, säger Anders och skrattar.
1996 sökte Furulundsskolan i Sölvesborg rektorer. Anders Torstensson sökte, fick en tjänst och lämnade det militära med kaptens grad. Skollivet var inget direkt nytt för Anders. Under två år hade han till exempel varit lärare på Krigsskolan i Karlberg.
– Det är ju faktiskt så att många militärer sökt sig till skolans värld.
Sina år inom det militära är inget Anders Torstensson skulle vilja ha ogjort.
– Nej, jag ångrar inte att jag valde den linjen, men jag ångrar inte heller att jag slutade.
– Den utbildning jag fick inom det militära var fantastisk. Jag läste mycket ledarskap och det är ju något man har användning för även inom idrotten. Taktiken vi lärde oss kanske däremot inte är så lämpligt att översätta till fotboll, säger han med ett leende.
Militärer uppfattas ofta som strikta och vana att peka med hela handen. Det är nog få som känner igen Anders Torstensson i den beskrivningen.
– I början var det nog mycket handen och mycket reglemente. Kanske beroende på osäkerhet. Men precis som inom alla yrkesgrupper finns det olika typer av människor även inom det militära, påpekar Anders.
Om Maif-tränaren ska beskriva sig själv blir det så här:
– Strukturerad, ärlig, tydlig och rak. Man måste dessutom alltid vara sig själv.
Tog upp Hörviken
Tillbaka i Sölvesborg blev det lite mer ordning på fotbollslivet också. 1996 hade han bytt från Hörviken till Sölve och 2001 bestämde sig Anders Torstensson för att den aktiva karriären skulle vara över. Han började då som assisterande tränare i Sölvesborgs GoIF innan han 2004 fick sitt första egna tränarjobb i Hörviken.
– Det året glömmer man inte i första taget. Vi började serien med elva raka vinster och avslutade med elva raka vinster, vann serien och gick upp i trean.
Anders Torstensson hann sedan även med ett tränarjobb i Saxemara innan han 2007 återvände till moderklubben Mjällby AIF där han sedan dess varit assisterande tränare. Först under Thomas Andersson-Borstam och sedan under Peter Swärdh.
Kände stödet
Och från och med 2011 har han haft fotbollsjobbet på heltid och lämnat rektorstjänsten på Furulunds-skolan efter att först ha varit tjänstledig ett år.
– Visst kan det tyckas vågat att lämna ett säkert jobb och en bra lön för något som kan vara oerhört osäkert. Men jag hade frun och hela familjen bakom mig, säger Anders.
Och samma sak var det när erbjudandet om att bli huvudtränare för Mjällby kom.
– Det var inte alls självklart att jag skulle ta över, men jag kände att jag hade familjens stöd och jag hade ångrat mig om jag inte tagit chansen.
Det går knappast att säga att Anders Torstensson kommer till dukat bord. Spelare har försvunnit och hittills har klubben knappast presenterat ersättare i samma utsträckning.
– Givetvis förstår jag att erbjudandet inte hade gått till mig om klubben hade haft ekonomiska resurser. Jag vet att det blir ett knapert år, vi måste knyta näven och slå ur under- läge. Jag känner i alla fall en gigantisk ödmjukhet inför uppgiften.
– Det hade handlat om en helt annan press om klubben kommit med tio miljoner och sagt: Köp vad du vill!
Utbildas med Henke
Han må vara ny som allsvensk huvudtränare, men Anders Torstensson har trots allt verkat inom svensk elitfotboll sedan han återkom till Mjällby 2007. Han slutför just nu den högsta tränarutbildningen i Sverige där hälften är avklarad.
– När man sitter där med killar som Henke Larsson och Conny Karlsson kan man ibland undra; hur har jag hamnat här?
Rolf Jönsson