10 000 träningstimmar - sedan stod Emelie Öhrstig med sitt VM-guld runt halsen.
Vägen till framgången speglades av en elitsatsning på två idrotter.
– Utan min cykelkarriär hade jag aldrig stått överst på prispallen i skid-VM, säger hon.
Emelie Öhrstigs idrottskarriär liknar långt ifrån någon annans och de fick publiken på Ronneby Brunn i lördags höra under hennes föreläsning.
När skidlandslaget avslutade sin säsong stod vila på programmet, men inte för Emelie Öhrstig. Hon satte sig direkt på cykelsadeln och gjorde sig känd som en dubbelidrottare på internationell nivå.
– Många förknippa mig som skidåkare. Jag är en människa som söker nya utmaningar och det fann jag med cyklingen. Utan den utmaningen hade jag tröttnat på skidåkningen, berättar Emelie.
Den största meriten från cykelkarriären är nordisk mästare i såväl mountainbike som landsvägscykel 1999. Två år senare fick Öhrstig ett kontrakt som proffscyklist i Italien.
– Där fick jag inte träna något som hade med skidåkning att göra. Det passade inte mig alls och jag hoppade av efter ett år, säger hon.
Vid 24 års ålder var livet som dubbelidrottare över och cykeln lades på hyllan. All fokus låg sedan på skidåkningen och det gjorde en barndomsdröm blev sann.
– När jag började på skidgymnasiet i Torsby fick vi en uppgift att skriva om våra framtidsmål. Jag skrev att jag skulle en dag stå på pallen i ett stort mästerskap.
Mitt i förläsningen satte Emelie på videofilmen från hennes guldlopp i Oberstorf 2005.
– Jag tittar på den för sällan, men det är alltid lika härligt att se.
Om du inte hade tagit den medaljen, hade du sett din karriär som misslyckad då?
– Nej, jag har lärt mig otroligt mycket från min idrottskarriär. Fast det är ju ett fantasiskt kvitto på allt slit, ler Öhrstig.
– Jag räknade på ett ungefär hur många timmar jag tränade innan mitt VM-guld och det ligger på cirka 10 000.
Året efter guldet la hon skidorna på hyllan och det var inget svårt beslut.
– Jag kände mig nöjd och då var det svårt att ladda om. Men jag har varit sugen på en comeback några gånger, fast aldrig varit nära en sådan.