Första segern för säsongen.
På hemmais.
På en dag som formligen andas bandy, Annandagen
Inte undra på att lirarna i Fredriksbergs BK njöt efter 5–1 mot Åby.

– Nu har det lossnat, säger lagkaptenen och tvåmålsskytten Markus Petersson.
– Det lovar jag!
Säsongens första fullpoängare har lyst med sin frånvaro under en längre tid. Men i takt med att strålkastarna runt den sprillans nya isytan i Lugnevi har tänts upp har också spelet blivit bättre.
– Det långa spelet har blivit helt annorlunda, konstaterar tränaren Erland Jakobsson och noterar att det är stor skillnad på en hockeyrink och en riktig bandyplan.
Fredriksberg ledde med 2–0 i halvtid. Mål nummer två kom i de allra sista skälvande sekunderna innan halvtid.
– Viktigt. Jätteviktigt. Det kändes som om vi satte mycket av matchen där, menar Markus Petersson som var sist på bollen och skrevs upp för ett snyggt bandymål.
Åby pressade på under den andra akten och hemmalaget föll djupare i banan i takt med att högtalarvolymen sjönk. Och då var ljudet svagt redan från början. Ändå lyckades man att reda ut stormen och tre mål på de avslutande tio minuterna befäste fullträffen.
– Vi har bara gjort sex träningar här och det kommer att bli bättre, fortsätter lagkapten Petersson som dessutom prisade isen som höll bra i värmen.
– Aningen blött framför ena målet, annars är det perfekt när isen svettas, säger tränare Jakobsson som har koll på det där med isar, Karlstadpôjk som han är.
Avslutningsvis en extra tumme upp till Roger Johansson som bjöd på skorpionen. Hemmaliraren föll raklång på isen, böjde upp benen, fick på så sätt tag på lyran och fick bollen i rätt riktning. Ett konstnummer.

Målen, Fredriksberg: Markus Petersson 2, Marcus Hugosson 2, Robin Johansson.

– Lägg ned cupen i sporthallen och kör en elvamannaturnering utomhus i stället.
Saxemara IF:s ålderman Mattias Gummesson tycker Maxi Cup i inomhusfotboll gjort sitt, trots att hans SIF i stort sett abonnerat på titeln sedan 20 år tillbaka.

I vanlig ordning avgjordes Maxi Cups slutspel på annandag jul.
Och precis som vanligt var det ärkerivalerna Ronneby BK och Saxemara IF som till slut gjorde upp om segern.
– Vi är bäst, förlorar vi handlar det om underskattning. Jag tror jag har varit med om att vinna 13 gånger med Saxemara, säger 37-årige Mattias Gummesson.

I gårdagens final gjorde SIF 1 processen kort med arrangerande RBK lag 1. 3–0 efter två minuter blev 7–4 till slut.
– Men det var inte förrän i semifinalen vi plockade fram vårt kunnande. Fram tills dess tog vi det lugnt…

Saxemara har under alla år dominerat på inomhusscenen i Ronneby kommun, utomhus har Ronneby tagit klivet förbi då laget bytte plats med Saxemara i division 3 inför 2012.
Ändå vill Gummesson se en förändring av Maxi Cup.
– Just nu känns det bara som en kassako för Ronneby BK.
Saxemaraspelaren beskriver inomhusfotboll och elvamanna som två olika sporter.
– Det enda man sitter och hoppas på är att ingen ska bli skadad inomhus.
– Och med de nya reglerna att målvakten inte får skjuta över halva plan främjar inte deras spel med fötterna, som annars är utvecklande.

Gummessons ord är i ledarrollen. Ur den synvinkeln ser han hellre att man spelar riktig fotboll.
Själv trivs han i sporthallen, och att han trivs som bäst i de heta matcherna mot Ronneby råder det ingen tvekan om.

Gummesson svarade för finalens läckraste mål, när han höll undan sin bevakning, gjorde en snabb tvåfotare och placerade bollen i bortre gaveln fram till 3–0.
– Det var tungt i dag, pustar han, ändå nöjd, efter segern.
– Julmaten har gjort sitt.
Gummesson visade ändå mer spelglädje än på länge och mittfältsmotorn har bestämt sig för att lämna ledarrollen i föreningen för att ge fotbollen en sista chans.
– Jag har varit inhoppare i två år och kände att jag inte var riktigt färdig. Ska bli skönt att bara fokusera på att spela.
– Och komma i form…

Saxemara 1–Ronneby 1 7–4
Målen: 1–0 Martin Abrahamsson, 2–0 Martin Angeänger, 3–0 Mattias Gummesson, 3–1 Håkan Hellblad, straff, 3–2 Fidan Hasani, 4–2 Christian Månsson, 5–2 Robin Holmqvist, 5–3 Håkan Hellblad, 6–3 Ola Pettersson, 7–3 Christian Månsson, 7–4 Håkan Hellblad.

Spelarbristen blev för påtaglig för Hasslö GoIF. Klubben väljer nu att lämna Blekingefyran.

Den enes död, den andres bröd. Hasslö GoIF skrev i dag under papperna som innebär att klubben drar sig ur Blekingefyran. Samtidigt får Atlas behålla sin plats i Blekingefyran och Blåningsmåla/Eringsboda får stanna i division 5.

– Vi fick deras besked på mail, redan i fredags. Men det var i dag (tisdag) som de undertecknade beslutet. Atlas har tackat ja till att stanna i fyran, medan vi inte fått besked av Blåningsmåla/Eringsboda, säger kanslichefen hos Blekinge fotbollförbund Håkan Håkansson.

Karlskrona FF tog sig med nöd och näppe vidare från sin grupp.
Men väl i finalen var det inget snack – här vann KFF med 7–1 mot Rödeby AIF.

Karlskrona FF hade det svettigt värre att ta sig vidare i inomhusfotbollsturneringen Maxi Cup för damer, men de lyckades ta sig vidare från gruppspelet och i semin väntade Asarum.
Även här var det jämnt, men KFF tog hem segern efter golden goal.
I finalen väntade Rödeby AIF. Karlskrona FF tog tidigt lednigen och kunde sedan bekvämt vinna med 7–1.

Tre minuter in i sudden death dundrade Johan Dahl Nilsson in segermålet – och såg till att Lyckeby GoIF vann årets kommunmästerskap i Karlskrona.
– Tredje gången gillt! Vi har förlorat två finaler i rad de senaste två åren, sade Lyckebys matchvinnare.

Lyckeby GoIF ställdes i finalen mot sitt farmarlag (ännu så länge) Lyckå FF, men trots ”internmatchen” blev det en spännande och dramatisk final.
Lyckeby gick fram till final via idel segrar. Tufft var det så det förslog mot Trion i semifinalen, där två mål först i slutminuten säkrade platsen i finalen. Seger med 5–3 mot Trion.
Lyckå gick vidare till semi som grupptvåa, efter Lyckeby GoIF, via segrar mot Jämjö och Hasslö. Lyckå, som spelar i division fem, fick i samtliga matcher inleda med en eller två bonusstraffar – och det gynnade förstås laget. Fredrik Persson var säkerheten själv och pangade in straff efter straff, utan något misstag.
Sillhövda var favoriter inför semifinalen, men när Lyckå, ”som vanligt” fick starta med två straffar och en 2–0-ledning, då var styrkeförhållandena utjämnade.
Och trots ett frenetiskt jagande Sillhövda, lyckades Lyckå hålla undan till 4–3-seger och säkrad finalplats.
Även i finalen gav Fredrik Persson Lyckå ledningen med 2–0, men eftersom finalen spelades 2 x 10 minuter (1 x 15 i övriga matcher) gynnade det de mer spelskickliga Goifarna.
– Den utökade matchtiden talar för oss, konstaterade också den nye Lyckebytränaren Stefan Linder innan avspark.
Redan efter fem minuter hade Moktar Ahmed med två snygga mål sett till att Lyckeby var ifatt målmässigt. I andra halvlek gav Johan Dahl Nilsson Lyckeby ledningen, men Fredrik Persson kvitterade minuten efter – och tog matchen till förlängning.
Väl där hade Lyckå två fina lägen (Andreas Bolin och Mensur Berbatovci), innan Johan Dahl Nilsson avgjorde med ett mäktigt vänsterskott efter tre minuter.
– Skönt! Jag spelar normalt ytterback och det är inte ofta jag får avgöra. Men det händer ibland att jag gör mål, förklarade en överlycklig Dahl Nilsson.
Pris till bästa målvakt gick till Lyckås Robin Nilsson, kanske främst för en monsterräddning i semin mot Sillhövda.
Bäste målskytt blev Morgan Westerlund med tolv inprickade fullträffar.
Och nog påminner han väldigt mycket om sin pappa Ola, som också hade löd i dojjorna på sin tid …

Efter månader av rehabiliteringsträning är Serie A-proffset Moestafa El Kabir redo att spela fotboll igen.
– Jag är riktigt spelsugen, säger El Kabir.

Skadeläget börjar ljusna för den förre Mjällbyanfallaren Moestafa El Kabir. Tack vare hjälp från Joakim Dettner, legitimerad naprapat och elittränare på Scandinavian top athletic center i Ronneby, börjar El Kabir nu se ljuset i tunneln.
– Han hjälpte mig när jag var skadad i Mjällby. Det gick bra då och det har det gjort den här gången med, säger El Kabir som inte har spelat fotboll på över tre månader.

Efter succédebuten med Cagliari mot Roma, där han gjorde mål, har det bara varit mörker för El Kabir. Han skadades mot nykomlingen Novara och sedan dess har eländet bara fortsatt. Inför matchen mot Napoli den 23 oktober var han på väg mot comeback, men gick sönder igen. Varje gång har problemet varit baksidan på vänster lår.
– Jag var skadad i sista matchen med Mjällby och jag tror inte jag tränade upp mig tillräckligt inför spelet i Serie A. Det är en helt annan nivå och intensitet där. Mentalt var jag redo för Serie A, men kanske inte med kroppen, säger El Kabir.

Joakim Dettner vet vad som varit El Kabirs problem.
– Det har varit en kombination av att han haft för dålig flexibilitet i baksida lår och att han haft för otillräcklig bålstabilitet i kroppen. Men genom screening (undersökning) och manuell behandling ser det ut som vi har löst hans problem. Dessutom har vi börjat om på ruta noll vad gäller hans styrketräning, så att liknande skador ska undvikas.

El Kabir och Dettner har träffas ett par gånger under hösten, vilket har gett effekt, då El Kabir nu är kvitt sin lårskada och är redo för serie A-spel igen. Med sig till Italien har Cagliarianfallaren ett träningsprogram som Dettner har specialsytt för honom.
– Han ska köra den två gånger i veckan under säsong, och tre, fyra gånger när det är försäsong. Allt för att han ska tåla det som krävs i Italien, säger Dettner.

El Kabir är glad över att vara kvitt sin skada.
– Jag har varit skadad länge och det har inte varit kul att se på matcherna från sidan. Man vill ju spela matcherna och hjälpa laget till framgång. Jag ska köra hårt för att komma tillbaka i så bra form som möjligt.
Är du redo för spel?
– Hade det varit match i dag hade jag varit redo. Det är två veckor kvar till matchen mot Genoa och jag hoppas att vara med då.

Den 8 januari drar Serie A i gång efter juluppehållet. För Cagliaris del väntar hemmamatch mot Genoa, förhoppningsvis med El Kabir på plan.

Första gången i Europa, men de större rinkarna kommer inte att innebära något problem för Olofströms kanadensiska nyförvärv.
– Jag gillar att ha mer plats, säger Tim Crowder.

Det handlar om en reslig kille, 25 år fyllda. En rightare som agerar ytterforward.
– Mycket fina händer, kommenterar supportrarna i Stålhallen som har sett hans båda inledande träningar.
Crowder har redan hunnit med spel i två klubbar under säsongen; Wheeling Nailers och Greenville Road Warriors. Båda återfinns i ECHL, en liga med ett 20-tal lag där flera av dem är farmarlag till lagen i AHL som i sin tur är farmarlag till NHL. Hängde ni med?
– Det har inte varit den bästa säsongen för mig så långt. Jag har kämpat på, men inte fått någon utdelning. När den här chansen kom tog jag den direkt.
25-åringen huserar på stadshotellet i Olofström fram tills dess att en lägenhet är ordnad och har knappt hunnit med att landa i hockeytokiga Blekinge.
– Det verkar vara bra killar här och det gör absolut ingenting att alla snackar engelska, skrattar nyförvärvet.

Första gången i Europa, men de större rinkarna kommer inte att innebära något problem för Olofströms kanadensiska nyförvärv.
– Jag gillar att ha mer plats, säger Tim Crowder.

Det handlar om en reslig kille, 25 år fyllda. En rightare som agerar ytterforward.
– Mycket fina händer, kommenterar supportrarna i Stålhallen som har sett hans båda inledande träningar.
Crowder har redan hunnit med spel i två klubbar under säsongen; Wheeling Nailers och Greenville Road Warriors. Båda återfinns i ECHL, en liga med ett 20-tal lag där flera av dem är farmarlag till lagen i AHL som i sin tur är farmarlag till NHL. Hängde ni med?
– Det har inte varit den bästa säsongen för mig så långt. Jag har kämpat på, men inte fått någon utdelning. När den här chansen kom tog jag den direkt.
25-åringen huserar på stadshotellet i Olofström fram tills dess att en lägenhet är ordnad och har knappt hunnit med att landa i hockeytokiga Blekinge.
– Det verkar vara bra killar här och det gör absolut ingenting att alla snackar engelska, skrattar nyförvärvet.

Mörrum behövde en isyta. Sölvesborg behövde en tuff genomkörare. Sagt och gjort. Det blev en träningskamp där lagen turades om att spela box- och powerplay.

Det slutade 5–6 (1–4, 1–0, 3–2) i division 1-lagets favör.
– Många av våra spelare gjorde sin bästa match för säsongen, säger Sölvesborgstränaren Richard Melkersson som var mäkta nöjd med spelet och framför allt insatsen i boxplay.
Jössarinken är upptagen av en ungdomscup och Mörrum var i behov av ett träningspass.
– Vi hade ett tufft fyspass innan och det var ren träning för oss. Sjysst av Sölvesborg att ställa upp när vår is var upptagen, menar Mörrumstränaren Pär Djoos som lät Tyler Roezler och Andreas Grönqvist debutera.
Lagen spelade varsina tio minuters box- och powerplay i de två inledande perioderna. I akt tre gällde spel fem mot fem.
– Vi krigade på samtidigt som man kan tänka sig att Mörrum inte gav hundra procent, menar Melkersson.
– Det var den bästa typ av träning vi kunde få för dagen, säger Djoos som nu laddar för fredagens träningsmatch mot Kristianstad.

Lyckå Cup lockar många deltagare från länderna runt Östersjön.
För de internationella spelarna är det ett stort äventyr där fotbollen står i centrum.
Blekingesport följde med Klaipedas P12-lag från Litauen bakom kulisserna.

– Det är en stor upplevelse att komma hit varje år och vi blir bemötta på ett proffsigt sätt, säger Rimantas Skersys, tränare för Klaipeda.

Laget har sammanlagt 52 personer uppdelat på fyra lag och eftersom Klaipeda är en hamnstad är båtförbindelserna till Karlshamn bra.
– Klaipeda har i stort sett spelat Lyckå Cup i alla år sedan 1993, berättar Mats Hansson, som varit med och arrangerat cupen i 30 år.

I Litauen är det inte fotboll som är den största sporten utan det är basket som gäller. Detta gör att spelarna i Klaipeda ser det som ett stort äventyr att spela i Lyckå Cup.
– Vi lär oss massor under dagarna här i Karlskrona och killarna ser fram emot resan hit extra mycket varje år.
– Fotbollskulturen i Litauen är annorlunda och det finns inga klubbar, utan det är mer som ett skollag. Vår verksamhet fungera på det sättet, fortsätter tränare Rimantas Skersys.

I P12-klassen ställde Klaipeda upp med två lag och det var friska hejarop på läktaren från laget som inte spelade. Ett slagkraftigt gäng är det också, då de bjöd på briljant fotboll i gruppspelet.
– Många spelare håller hög klass och vi är ett riktigt bra lag, säger Nismantas Skersys som hjälper sin pappa att träna laget.

Nismantas är en trogen spelare när det gäller Lyckå Cup, då han har spelat varje år sedan tolvårsålder och i dag finns han med i Klaipedas herrjuniorlag.
– Det är lika roligt varje år och är en stor höjdpunkt, säger han.

Att det är ett fotbollstokigt gäng råder det ingen tvekan om - men laget passar även på att göra andra aktiviteter i Karlskrona.
– Vi simmar och besöker Marinmuseet. Det är fullt schema hela tiden, säger Rimantas Skersys.

Totalt är det 310 spelare från länderna Danmark, Polen, Ryssland och Litauen.
– Vi tycker det är en lagom nivå av internationella deltagare och lagen från Europa ger cupen en högre status, säger Mats Hansson som varit med och arrangerat cupen i 30 år.

Hennes jobb är att utveckla svensk damishockey.
Erika Holst kunde inte ha varit mer lämpad.
I går besökte Sveriges meste landslagsspelare Karlskrona HK:s damlag.

I damhockeykretsar är 32-årige Holst en levande legend. Ingen damspelare i världen har gjort fler landskamper, ingen svensk hockeyspelare herrar och damer inräknade, heller.
I augusti gjorde Erika Holst sin 300:e landskamp när Sverige besegrade Japan med 8–2.
Hon brinner för sin sport – och sitt jobb. Sedan i maj är Holst anställd av Svenska Ishockeyförbundet som utvecklingsansvarig för damhockeyn i landet.
Målet är 500 nya spelare varje år till dem cirka 3 000 som finns registrerade i dag.
– Det är fullt realistiskt. Damlagen är fortfarande på undantag i hockey-Sverige men är samtidigt en perfekt outnyttjad resurs att ösa ur.
En del av jobbet är att åka land och rike runt och visa upp sig hos klubbarna.
– Jag försöker träffa så många klubbar, ledare och spelare som möjligt. Och jag tror det är viktigt för tjejerna att själva få se en ”bra” tjej hålla i träningen.
I går höll Erika Holst först ett tufft ispass och sedan ett teoripass på Blekinge Health Center för runt 25 damspelare i Karlskrona HK.
– Det var jättekul. De tog verkligen i, säger hon.
Jobbet på hockeyförbundet komibinerar hon med spel i Segelstorps IF i Riksserien och en landslagskarriär som verkar vara långt i från slut. Håller bara kroppen siktar Erika Holst på en femte OS-turnering 2014 i ryska Sochi.
– Jag är bättre nu än någonsin tidigare men jag tar det säsong för säsong nu för tiden. Eller månad för månad, skrattar hon.
När Damkronorna tog OS-silver 2006 i Turin blev det ett välkommet uppsving för damhockeyn i Sverige.
– Det blev ett stort genomslag. Nu har vi inte tagit någon mästerskapsmedalj sedan 2007 men det känns som om vi är på gång igen.

Under andra dagen av innebandyns Intersport Cup i Olofström var F13 och P13 i farten. Arrangerande Olofström IBK tog sig till final i båda klasserna. Tjejerna vann över Hovshaga medan killarna föll mot duktiga Lessebo.

I F13 vann Hovshaga samtliga sina fem matcher i gruppen och besegrade OIBK 1 med 2-1. Hemmatjejerna vann sina matcher mot Malmö, Vöikers (Växjö), OIBK 2 och Röke.
Finalen blev en jämn match, men Tina Olsson med två mål och sedan storspel av målvakten Lisa Bergqvist gav OIBK segern med 2-0. Under första perioden skapades inte så många helt klara chanser. Tina Olsson bröt docj igenom med sekunder kvar och lyfte snyggt in 1-0. Hovshaga pressade bitvis i andra, men hemmaförsvaret stod emot. Bergqvist i målet svarade för flera mycket fina räddningar. Avgörandet kom i 11:e minuten då Tina Olsson fick bra träff och målvakten var chanslös.
– Vi spelade stabilt med bara fem mål bakåt på sex matcher och mitt spel i målet är jag nöjd med, säger Bergqvist.
– Gott att näta även i denna match och jag har gjort fem mål tidigare. Vi har ett bra lag och så är det kul att vinna.
– Vi tog tre silver i cuper och serie förra säsongen, så det var fint att vinna nu. Tjejerna gör en kämpamatch och jag är överlycklig, säger tränaren Paul Sidling.
Lessebos killar gick fram som en slåttermaskin i P13 och gjorde 57 mål på sina fem matcher. OIBK vann fyra fighter, men föll mot Lessebo med hela 2-9. I finalen hade OIBK 1-2 fram till 15.06, men sedan gjorde Lessebo fem raka mål till 1-7 innan pausvila och var klart bättre. OIBK visade sedan styrka och vann andra perioden med 7-3, men Lessebo stod som segrare med 10-8.

Natten till torsdagen avgjordes finalerna av Lyckå Cup i klasserna F16 och P16.
På flicksidan var det Ramdala IF som segrade för andra året i rad – finalsiffrorna blev 2-1 mot Nättraby.
Bland pojkarna var det två Mjällbylag som gjorde upp i finalen.

Ramdala spelade hem sin grupp på målskillnad före finalmotståndarna Nättraby. När lagen drabbades samman igen var när de ädlaste medaljerna skulle delas ut.

Båda lagen vann sina kvartsfinaler respektive semifinaler på ett säkert sätt. I finalen var det Nättraby som tog ledningen med 1–0, men Ramdala vände och storfavoriterna Nättraby fick se sig besegrade med 2–1.
– Vi gjorde ett kanonjobb genom hela turneringen och kämpar in i det sista i varje match. Med en stark vilja gav det resultat. Det var en tuff och jämn final, men denna gången räckte det hela vägen, säger Amanda Svensson i Ramdala.

I klassen P16 var det Mjällby som dominerade och finalen blev en internmatch mellan klubbens två lag. Mjällby 2 vann mot Mjällby 1 med 4–1.

Mjällby AIF stänger sitt supporterforum på lagets hemsida.
– Vi tvekade aldrig, nivån på forumet har varit bedrövlig den senaste tiden, säger Maria Persson, marknadschef i Mjällby.

Under en längre tid har det förekommit kommentarer som inte hör hemma på ett forum och Mjällby tvekade aldrig att slå igen det.
– Föreningen har ansvaret över forumet och till slut kunde vi inte stå för det som skrivits där, menar Maria Persson.

– Vad det är för slags kommentarer vill jag inte kommentera, men det har inte med fotboll att göra.
Mjällby har inga planer på att starta upp forumet igen.

I tisdagens tidning uttalade Saxemaraspelaren Mattias Gummesson önskan om att Maxi Cup i inomhusfotboll skulle läggas ned.
Nu säger 37-åringen att han blev feltolkad.

– När jag sa att jag hoppades det var sista gången i Maxi Cup menade jag för egen del. Jag älskar turneringen och brukar vara där även när jag själv inte spelar. Jag tycker Ronneby BK sköter den riktigt bra.
– Men för egen del spelar jag hellre en utomhusturnering för elvamannalag nästa år, säger Gummesson, som poängterar att detta är hans åsikt, inte hans förenings.

Hasslö GoIF börjar om i division sex kommande säsong.

Föreningen fattade beslutet på ett möte under torsdagskvällen. Det finns tillräckligt med spelare, unga och gamla, för en omstart i division sex östra.

Mikael "Äpplet" Appelgren är en av över 400 deltagare i veteran-SM.
Om tre veckor sparkar Lyckeby BTK igång jättearrangemanget.
Och om drygt ett år är det dags för senior-SM.

– Vi hoppas att det blir ett lyft för pingisen i hela Blekinge, säger Jörgen Kjellsson i arrangörsstaben.
Det är bråda dagar för den klassiska pingisklubben. Över 400 veteraner gästar Karlskrona mellan den 19–22 januari. Det innebär spel på 32 bord, 16 vardera i Idrotts- och Östersjöhallen.
Åldersklasserna sträcker sig från 30 upp till 80.
– Nästa gång är det läge för en 85-klass, säger Svenska Bordtennisförbundets Hans Westling som besökte arrangörerna under torsdagen. I veteran-VM har vi till och med en klass för 90-åringarna, även om inte trycket är enormt.
Pingis är med andra ord en sport för alla åldrar.
– Vi vill visa ungdomarna att det går att spela länge och att man inte behöver lägga av bara för att man inte är bäst i Sverige då man fyller 15, säger Jörgen Kjellsson.
Lyckeby BTK har som mål att ha hand om en större tävling varje år. 2012 och 2013 är redan intecknat, veteraner och seniorer. Vågar vi kanske hoppas på ungdoms-SM 2014?
1962 avgjordes senior-SM i Karlskrona Idrottshall. 50 år senare är det dags igen och faktum är att ett helt gäng av de dåvarande deltagarna åter är aktuella.
– Det är ett tiotal spelare som återkommer, upplyser Lyckeby BTK:s nestor Hans Svensson och nämner bland annat Olofströmsprofilen Ingvar Johnson, nyligen korad Europamästare i 75-årsklassen.
Kinga Haglund och Jenny Hansson är två Lyckebybekantingar som nu slår till och gör comeback i damdubbelklassen. När det begav sig i elitseriesammanhang gick de under namnen Fijalkowska och Jönsson.
Lägg därtill radioprofilen Uno Hedin, som blev veteranvärldsmästare i 50-årsklassen redan 1982, Mörrums evigt unge Ingemar Söderberg och Lyckebys BTK:s 85-åriga järnlady Iris Svensson och genast har vi några publikfavoriter att följa under slutet av januari.

Under december månad har bowlingens SM-kvalspel för juniorer och ungdomar för både flickor och pojkar genomförts i Värnamo. Totalt har cirka 260 personer spelat kvalets åtta serier. Efter fredagens sista start kan konstateras att av deltagarna från länets klubbar är det endast 16-åriga Matilda Lind, BK Klint, som får återvända den 4–5 januari och delta i finalspelet för ungdom flickor.

– Det är första gången som jag spelar i SM och så kvalar jag in till finalspelet. Det skall bli spännande, säger hon.
Med 1 384 poäng, varav 234 i sista serien, kvalade Matilda in som åtta bland startfältets 34 deltagare. De tolv bästa är kvalificerade för finalspelet.
– Jag visste att jag hade chansen om jag gjorde en bra sista serie. Serien började dåligt för mig men jag avslutade med sju strikar och det räckte för att nå en finalplats, berättar hon.
I pojkjuniorklassen var förra årets vinnare Stefan Johansson, Olofströms BS, med 1 633 endast 25 poäng från finalspelet. Pontus Persic, Bodekull BK, stannade på 1 514 i klassen pojkar ungdom och det fattades 44 poäng för honom.
Finalspelet inleds med en grundomgång på sex serier och de åtta bästa i respektive klass är klara för kvartsfinalen som avgörs som matchspel i bäst av tre serier.
– Nu gäller det att spela sex stabila serier och kvala in till kvartsfinalen, sen blir det matchspel och då kan allt hända, siar en optimistisk Matilda Lind.
Från kvalet kan vidare noteras att Jämshögskillen Dennis Vrabac, tävlande för BK FH Engelholm, med 1 739 kvalade in som åtta i pojkjuniorklassen.

Efter två träningspass i klubben klev Mörrums senaste nyförvärv Tyler Roeszler in i hetluften i går när Mörrum förlorade träningsmatchen mot Kristianstad med 1–0 (0–0, 1–0, 0–0).
– Han får godkänt. Det tar alltid lite tid, säger tränaren Pär Djoos.

Kanadensaren Roeszler anslöt till Mörrum den 27 december och kom till klubben efter att först ha provspelat för allsvenska Almtuna. Den 23-årige transatlanten är användbar både som ytterforward och center.
Hans första match i Mörrumströjan blev mot Kristianstad IK som vann grundserien i division 1 F överlägset. Men Mörrum stod upp bra matchen igenom.
– Det var en ganska bra vänskapsmatch. Skillnaden var att de lyckades ta tillvara på en av sina chanser medan vi inte gjorde det, säger Djoos.
Mörrumstränaren var speciellt nöjd med första perioden.
– Där var vi bitvis riktigt bra fram tills vi åkte på några utvisningar.
I sista perioden hamnade Mörrum under press inledningsvis men kontrade i slutet med bland annat ett tre och en halv minuter långt 6–5-spel sedan Djoos plockat ut utmärkte målvakten Alexander Jirhage för att få till en kvittering.
Mörrum startar fortsättningsserien den 4 januari med hemmamatch mot Halmstad.

Det var fem år sedan IFK Karlshamn senast vann kommunmästerskapet. I går var det dags igen.
– En bättre debut kunde man inte få, säger IFK Karlshamns målvaktsjätte Per Nilsson efter finalsegern mot Asarum med 3–0.

Utomhus är det Asarum som regerar i Karlshamn, men inomhus är det IFK Karlshamn som får fira nyåret som kungar av Karlshamn.
En av hjältarna i IFK Karlshamn var målvakten Per Nilsson, som i och med kommunmästerskapet gjorde debut för sin nya klubb.
– Jag skrev på för Karlshamn med bara dagar kvar av frimånaden, säger Per Nilsson, som under 2011 var med och förde upp Björkenäs/Pukavik till division 5.
I finalen mot Asarum gjorde 19-årige Nilsson flera viktiga parader och styrde och ställde med sitt försvar så det stod härliga till.
– Trots att vi hade ett väldigt ungt lag, så var vi väldigt samspelta och gjorde en riktigt bra turnering.
Annars var finalen en tillknäppt tillställning mellan två bra lag som kände till varandra väl. Med åtta minuter kvar bröt IFK:s Ylle Rakaj dödläget, när han genom ett välplacerat skott tvingade Asarums målvakt Kim Olsson till en retur. Där stod IFK:s måltjuv Julius Olsson och tackade och tog emot. Även IFK:s andra mål kom efter retur, denna gång stod Marin Ladan på rätt plats. Och med bara minuten kvar fullbordade Filip Magnusson IFK Karlshamns triumf genom att placera in 3–0 i öppet mål.
– Det var jämn match där tillfälligheter avgjorde. Vi gjorde minst misstag och det lönade sig i slutändan, säger Nilsson.
IFK:s Per Nilsson blev utsedd till turneringens målvakt, efter att endast släppt in fyra mål på sju matcher. Turneringens lirare blev Asarums giftige Robert Wahlström, i hård konkurrens av den tidigare IFK Karlshamnspelaren Illir Alaj, som numer finns i Svängsta. Nämnde Alaj vann skytteligan på 12 mål och bar fram sitt Svängsta till en bronsplats.